Dagens Nyheter – 30 november 1867, sida 3

Jag åtager mig att återförskaffa er friheten. Hädanefter skola våra intressen; vår lycka; vår heder vara gemensamma: Aeckl Isabella; utropade hon, läggande sin hand på min axel; i det hennes ögon fuktades af tårar samt hennes röst blef darrande och otydlig, om ödet söker genom denna förening med er vedergälla mig de sorger; jag utstått, och bereda mig under min ålderdom en glädje, som förut varit mig förnekad; då vill jag icke längre klaga öfver min lott: Den kärlek; som brunnit i mitt hjerta sedan många år; skall jag slöså uteslutande på er; Och vill ni besvara min känsla? Dessa ögon; som så ömt blicka in i mina; säga mig att ni vill det: Den själ; som talar i hvarje drag af detta kära ansigte; skall aldrig förråda mig; eller huru? .:: Jag kan således öfverlemna mig med fullt förtroende åt er; förvissad att icke mitt hjerta någonsin hädanefter skall sakna ett föremål för sin ömhet. — Jag det kan ni. Jag skall aldrig; aldrig visa mig ovärdig er kärlek. j — Tack för detta löfte; vår öfverenskommelse är träffad: Och nu; mitt barn; mitt eget barn; låt 028 gå: Utan att svara ett ord; lade jag min hand i hennes; beredd att genast följa och lyda henne: Under den korta tid vi varit tillsammans; hade en innerlig tillgifvenhet för.min hittills okända slägtinge vaknat i mitt bröst; och-den fördom, jag hyst mot henne alltsedan min barndom; smälte bort såsom snö för solens strålar: (Forts.)