Dagens Nyheter – 30 november 1867, sida 3

sig många stridiga känslor i hennes själ: hon triumferade vid-tanken på att hon; som fadren förbigiek;blifvit föredragen framtör sin syster af. barnet, och denna tanke i förening med den ömhet; hon fattat:för mig; framkallade hos henne ett fast beslut att öfverviona det motstånd; hvilket hon; med afseende på mitt upptagande i hennes hem; var beredd att möta från sin faders sida: — Men herr. Aylmer — O, moster Eleonora! Churu gnistrade icke hennes öga då jag uttalade detta navn): Jag fruktar att träffa honom; den stränge; den oblidkeliges Huru skall väl jag föna nåd inför honom; som är döf för sitt eget barns böner? i — Ni skall uppträda djerft och utan fruktan; likasom ni gjort det inför mig; hvilken — så säga åtminstone menniskorna — är ännu oblidkeligare än han. Nej, Isabella; ni behöfver ingenting frukta; jag ansvarar för allt. Och enhvar som jag tager i min hand och bjuder välkommen i mitt hem; blir hedrad af husets alla medlems mar; min fader sjelf icke undantagen: Kom derföre genast. ! Jag svarade icke straxt; mitt hjerta var så fullt — och hon; som missförstod min tystnad, fortfor: — Ni tvekar:.. Ni betviflar kanske min förmåga att utföra hvad jag lofvat; i sådant fall gör ni er onödiga bekymmer. Har jag en gång gifvit ett löfte; sviker jag det aldrig: — Jag tror det; och det var icke heller några farhågor i det afseendet; som föranledde min tystnad. Jag endast tänkte ::; — På er närvarande ställning; det ok; hvarunder ni är böjd; det kan ni gerna glömma;