Rätteg. och polisnyh eter. ROST Uppflutet lik, En okänd mansperson, klädd i väst och byxor af mörkt kläde samt rödprickig sticktröja, fanns i onsdags uppfluten i Årstaviken, nedanför Rackarbergen. Den döde är afförd till stadens bårhus å Kungsholmen. Vilseförda barn. I går hölls i poliskammaren ransakning med icke mindre än 28 gossar, hvilka under de sednaste månaderna begått smärre stölder i hufvudstaden. Detta antel, ehuru betydligt det än är, utgör endast en tredjedel af det tjufband, man upptäckt. Med de öfriga af bandet, hvilka äro äldre och mera försigkomne i oärlighet, skall ransakning hållas någon dag i nästa vecka. Af de denna dag inställda gossarne voro de flesta ej äldre än 11 år; några funnos som voro endast 9 år. Gossarne hade mestadels hållit sig till bryggarvågnar, från hvilka de stulit en eller annan butelj öl; stundom hade de besökt Skeppsbron, der öppnat kaffebalar och ur dem stulit kaffe, dock endast i mindre partier; dessutom hade de begått andra stölder af flera slags varor, dock alltid i minut. En af de unga tjufvarne, en liten parfvel, upplyste, naivt, då polismästaren frågade huru gammal han var, att han var född 1856 och att det var hans födelsedag i dag. Såväl barnen som deras föräldrar, hvilka äfven blifvit inkallade, erhöllo af polismästaren, en allvarsam och till bjertat gående uppmaning: de förre att söka bättra sig och de sednare att ej, som de hittills synas ha gjort, släppa sina barn vind för våg. Bland annat yttrade polismästaren till barnen: Kommen ihåg ni äro nu i den åldern att ni ej kunna träffas af lagens arm, oaktadt ni äro lika straffvärda som mången, hvilken begått stöld, men varit äldre än ni, och derför fått svårt straff. Laga nu att detta blir sista gången ni behöfva stå gåsom brottslingar inför en domstol. Af de 28 pojkarne, gå 22 i skola. : Deras föräldrar äro, med ett undantag, arbetsfolk eller andra i små omständigheter. De förklarade att de uppfostra sina barn så godt de kunna, men att de äro mycket upptagne af arbete för att försörja dem och sig: — Såsom prolog till förhöret med de 28 snattarne förekom en undersökning angående ett dussin ännu mindre barn, de flesta fickor, hvilka gått omkring och tiggt. Deras mödrar voro inkallade. De hade af nöd låtit barnen gå ut och förtjena med tiggande, sade de; flere beklagade sig öfver att ha en supig man. De varnades, samtliga andra gången, för att låta barnen fortsätta med ett lif, hvars sannolika följder den påföljande undersökningep skulle visa. Efter varning för tredje gången skall lagen vändas mot de mödrar eller