Dagens Nyheter – 29 november 1867, sida 3

När hon uppslog ögonen och åter började tala; märkte jag hvilken stor förändring försiggått hos henne. Hvarje ord; hon yttrade; andades ömhet och tillgifvenhet: — Bitt ned; Isabella; här bredvid mig; sade hon; i det hon anvisade mig en plats på den soffa; hvarå hon slagit sig ned; och låt mig se på er; Vet ni, hvem ni är lik? Har man någonsin sagt er det? — Jag men ack! Jag fick aldrig se honom; — Jag vet det; jag vet det.s. och nu har ni flera syskon; efter hvad jag läst i tidningarne. Ni har en broder? — Ja; den bästa; den ädlaste varelse på jorden; men han är icke min faders son; ty min moder gifte om sig: — Jag vet det; svarade min moster i passionerad ton; och ett moln öfverfor hennes panna; under det att en blixt sköt fram ur hennes dunkla öga. Hon gifte sig med en eländig äfventyrare; en man utan heder; grundsatser; börd eller någon annan rekommenderande egenskap, om man undantager hans välbildade ansigte och hans smicker. Ahl jag kan bli tokig, när jag tänker derpå;:.. Och har han uppfostrat er? Har ni tillbragt hela ert lif tillsammans med denne er fars ovärdige efterföljare, har ni måst dväljas under hans tak? — Jas Hvar skulle ett barn vistas; om icke hos sina föräldrar? Jag hade intet val; — Ni bodde således icke i ert hem af egen fri vilja? utropade hon; i det hon våldsamt fattade min hand. Det blod ni ärft har åtminstone skyddat er från den vanäran. Ni har tade honom, såsom det anstod en Neville eller en Aylmer; och lemnade hans hus; emedan