Dagens Nyheter – 28 november 1867, sida 2

att kalla mig hit och uppehålla er så länge med mig: Härvid steg jag upp och gick mot dörren. Fru Elliot hejdade mig: — Nej; ha icke så brådtom: Ehuru jag bjöd. er tjugu guinber, är det ingenting som hindrar att jag ökar summan; ifall jag finner er deraf förtjent. oo Det är möjligt; men jag har alls icke någon fallenhet för att spekulera; Ni vet hvad jag duger till, ni har hört mig sjunga och spela samt era vähners omdöme om min förmåga: De skulle; derpå är jag viss; icke anse ert anbud vittna. om synnerligen hög tanke om deras begrepp i musiken; Annu en gång; min fru; farväll — Nej; nej; ni är alltför hetsig af er: Om ni tillika. vill. åtagaer. mamsell-Huntingdons åligganden; som äro ganska lätta; skall ni få uppbära förutom nyssnämnda belopp; äfven hennes lön; — Det kan icke komma i fråga: Jag undervisar ej i någonting annat än musik. — Nåväl; så säg då sjelf; hvad ni fordrar; men kom ihåg, att ni ännu på långt nära icke nått mästerskapet. — Jag gör det och vill derföre för det första året icke betinga mig högre lön än femtio guin6er. — Åhl;::; Omöjligt! Det kan jag icke under något förbehåll gifva er. — Jag väntade mig detta svar. Men ni torde påminna er att det är ni och icke jag som sökt detta samtal: Jag har verkligen aldrig tänkt på att bedja er om anställning. I detta ögonblick öppnades dörren; och hvem