Dagens Nyheter – 28 november 1867, sida 2

tygad om att jag två dagar förut icke på några vilkor skulle ha velat ställa mig,i beroende af fru; Elliot; ty jag kände henne: tillräckligt; för att veta att jag skulle få många ledsamma stunder i hennes hus; Men tanken på att jag måhända skulle komma att ligga John och Mary till last öfvervann min motvilja för den stolta frun. Sedan jag infunnit mig hos denna sistnämnpda; uppstod. ett samtal; hvarunder hon ytterligare blottade sina dåliga sidor och gjorde mig till. den grad ogynnsamt stämd för hennes, förslag att jag, utan att taga i betraktande att jag derigenom riskerade att icke bli antagen, beslöt utsätta ett bestämdt pris för mitt besvär; på det att jag åtminstone skulle kunna trösta mig med att mina obehag blefvo någorlunda rikligt ersatta. Temligen tvärt frågade jag derföre; huru stor aflöning hon ville ge mig. — Jo; svarade hon; i betraktande deraf att ni icke kommer att ha annat att göra än att undervisa i musik samt gå ut och promenera med min systerdotter äfvensom ibland sjunga litet för mig; då jag så önskar; kan jag icke gerna stå till svars med -att betala er ett större arfvode; men som jag vill vara frikostig och gifva er all möjlig uppmuntran, skall ni få tjugu. guin6er: — För huru lång tid? — För ett år: — Jag har hört ert anbud; min fru; och se här mitt svar: som jag anser mina tjenster mera värda än er kokerskas; måste jag afsäga mig äran att vistas i ert hus; God morgon. Jag är ledsen öfver att ni gjort er besvär med