Dagens Nyheter – 27 november 1867, sida 2

anledning af den händelse som timat; uppstod hos dem så mycken rörelse; att de i sin ifver språkade i min närvaro hvad de kanske annars icke skulle ha velat meddela en främling. Af hvad jag hörde kan jag sluta till att; om fröken Aylmer gör en menniska något för nära, sörjer hon deröfver sjelf ännu mera än den som blifvit förfördelad. En gång gick ett rykte att hon skulle gifta sig med en förnäm herre i Yorkshire; men när detta rykte kom till hennes öron; kallade hon den unge mannen till sig och omtalade för honom; hvad folket i trakten sade; samt förklarade sig önska att han aldrig mera skulle visa sig på hennes fars gods. Ahl hon har en karakter; som man sällan finner hos en qvinna. Såsom hvar och en kan förstå; förflöt denna afton; i likhet med alla glada och lyckliga stunder här i lifvet; mycket hastigt; och långt efter sedan jag gått in i mitt rum; för att lägga mig; börde jag John och Mary samtala, efter hvad jag tyckte mig förnimma; hufvudsakligast om mig. Till hvad beslut de kommo; fick jag veta följande morgon; när Mary inträdde i min kammare och omtalade; dels att John redan mycket tidigt begifvit sig hemifrån; för att infiona sig i det hotell; der min moster bodde, och; så snart han finge företräde hos henne; gifva tillkänna att han tacksamt mottoge det anbud hon föregående dagen gifvit honom; dels att de båda makarne kommit öfverens om att John skulle följa familjen Aylmer till Yorkshire och att hon (Mary); ifall han trifdes i sin nya ställning och beslöt en längre tid bibehålla platsen; skulle fara dit efter förloppet af ett år eller två.