Dagens Nyheter – 27 november 1867, sida 1

afbrutet; tycktes hon fatta ännu mera deltsgande för mig och erbjöd sig att genast taga mig i sin tjenst. Hon skulle äfven be sin fader att jag och Mary finge bo i en stuga på hans gods; hvilken hittills innehafts af den nyligen aflidne trädgårdsmästaren: — Hvilken stuga? Hvar? ropade Mary: — Dernere i Yorkshire; vet jag: Du kan väl förstå; att jag blef högst förtjust; men som jag icke riktigt visste hvad du skulle komma att säga om saken; så bad jag om tillåtelse att; innan jag svarade bestämdt, få inbemta dina tankar om föreslaget. För öfrigt är det ingen brådska å färde; ty familjen vistas nu i London i och för en vigtig angelägenbet; och det torde komma att dröja flera månader, innan det blir någon återresa till Yorkshire utaf; åtminstone hörde jag sägas så i betjentrummet; der jag satt och väntade en stund::: Nog vill jag för min del antaga anbudet; det är säkert: Betänk; jag får stor lön och kommer i tjenst hos en familj; hvars livr6 det är en heder att bära ::: Och dessutom har jag den här att börja med. Medan han yttrade de sista orden; framtog han och utbredde midt framför den förvånade Marys ögon en tjugu-punds-eedel. Han kastade på mig en blick; hvarur glädje lyste; och utropade: — Se här; fröken! Era bekymmersamma dagar äro nu slut: Ni bjelpte oss; när vi icke hade en vän på jorden att vända oss till; för att få vår hunger stillad, och nu är det vår tur att visa; det vi icke glömt er godhet..: Emellertid synes det mig; som hade himmelen i dag tagit ån synnerligen stor del uti hvad som