Dagens Nyheter – 27 november 1867, sida 1

införd i en butik och erbållit hennes uppdrag att göra med ekipaget hvad under förhandenvarande förhållanden bäst vore; lyckades jag förmå egaren till det hyrkuskverk, hvilket jag nyss förut besökt; för att anhålla om sysselsättning; att taga vård om hästar och åkdon, hvarefter jag begaf mig tillbaka till butiken och bief befalld att skaffa en annan vagn samt sjelf köra henne till hennes bostad: Ni må tro, hon var blek som; en marmorbild; men lugn och kall, såsom om ingenting hade händt: Medan jag betraktade henne; tyckte jag att hon påminde om någon välbekant person; men jag kunde icke säga hvem. Först när hon kommit hem och jag. på erhållen tilleägelse; inträdde i det rum der hon satt; fästande på mig en blick; så majestätisk: som trots en drottnings; såg jag genast att det var er, fröken Bell; hon liknade; och det till den grad att.:: Ja, det är nog; om jag säger; att ni är en trogen afbild, af henne; — År jag? Detsamma har man sagt mig en gång förut: Och hurudan menniska är hon? Mycket bögdragen och förnäm? — Ja; det föreställer jag mig att hon är mot andra; men mig bemötte hon med mycken vänlighet. Hon talade så bhjertligt till mig, tackande mig gång på gång för den tjenst jag gjort hemne: Hon ville belöna mig; sade hon; men hon visste icke huru hon skulle göra det på det lämpligaste sättet; Hon frågade mig; hvem jag var, under hvilka förhållanden jag lefde; hvilket yrke jag utöfvade; om jag var gift o. s: v; Och när jag berättade för henne; att jag nyligen kommit från sjukhuset, der jag! legat en längre: tid; emedan mitt ben blifvit