Dagens Nyheter – 26 november 1867, sida 3

man hör elever af fruntimmer sjunga på sådant sätt som ni; Var hon engelska? — Ja; ehuru bhenaes fader; efter hvad jag tror ::.z — Förlåt; bästa mamma; ni och fröken Bell måste vara så goda och uppskjuta fortsättningen af ert samtal till sednare på aftonen: Vår hvilstund är slut; och som fröken Bell uppträder först i den afdelning; som nu skall börja; gör hon klokast i att gå och sätta sig vid instrumentet, innan alla menniskor åter intagit sina platser: Hon slipper då bli så mycket observerad. — Farväl då på en stund; sade grefvinnan; i det hon skakade min hand. Jag skall återvända till min stol derute; för att ännu en gång förtjusas af era ljufva toner. Under det kon gick ut tillsammans med fru Elliot; yttrade hon till denna: — Jag vet icke huru jag skall kunna berömma er nog för de lyckade anordningar ni vidtagit; för att bereda era gäster trefnad och nöje: XLVI. De två ytterligare stycken jag sjöng under aftonens lopp gingo lika förträffligt som det första; Loford haglade öfver miz hela qvällen; och fru Elliot; gom några timmar förut bemött mig med så mycket öfversitteri, visste icke huru hon skulle kunna visa mig nog stora artigheter: För henne var det en utmärkt ära att se den högförnäma grefvinnan af Liddesdale och dennas chärmanta dotter såsom gäster i sitt hus, och då hon fann att de; hvilka innekade