Dagens Nyheter – 26 november 1867, sida 3

en högre samhällsställning än hon sjelf, be handlade mig med så mycken välvilja, glömde hon alldeles bort att jag var en blejd sångerskax. Emellertid tog äfven denna triumfens dag ett slut; I min betryckta ekonomiska ställning var det naturligtvis för mig en hufvudsak att få någon inkomst eå snart som möjligt, och ehuru den uppmärksamhet, jag rönt; smickrade mig, skulle det ha varit mig oändligt mycket kärare, om någon af de vid festen n rvarande rika och förnäma menniskorna; i stället för att berömma mig, hade; med afseende på de talanger jag ådsgalegt; erbjudit mig någon anställning; hvarigenom jag kunnat göra mig dessa talanger till godo; Om det varit vid eäsongens början i stället för vid dess slut, fru Elliot gifvit sin storartade fest; är det antagligt att jag skulle ha blifvit ihågkommen vid andra dylika tillställningar och sålunda efter hand allt allmännare känd, i hvilket fall jag sannolikt skulle ha kommit att draga stor nytta af dettas mitt första uppträdande: Men verlden glömmer; dessa menniskor; som slösat så mycket smicker på mig; reste till badorter eller till sina landställen; och när de återkommo efter förloppet af flera månader, hade jag för länge sedan fallit ur deras minne. Under en vecka väntade jag att någon följd af den stora triumfen skulla visa sig; men förgäfves. Emellertid inträffade kort derefter en händelse som drog mina tankar åt ett helt ånnat håll: (Forts.)