såvida icke fru Elliot; åtföljd af ett dussin förääma herrar och damer, kommit efter oss för att säga artigheter och erbjuda förfriskningar. — Nej; tack; nej, tack; svårade min väninna på det gjorda erbjudandet; vi nöja oss ännu så läöge med frisk läft; Men sedan, då vårt värf är slutadt; skola vi kålla till godo med era läckerheter ::; — Men tillåter icke ers nåd; invände fru Elliot; att jag bär hit en glace ::: eller några vindräfvor, eller. :: Jag kan icke bli riktigt lugn förrän jag får veta; hvad oi behagar; och tillfredsställa er önskan: — Nå väl; jag behagar ingenting: Men kanske fröken Bell::: Säg; fröken; om ni vill förtära något af det myckna goda; fru Elliot har att bjuda på: För all del stilla hennes oro i afseende på er likasom jag gjort det i afseende på mig: — Ja; inföll värdinnan; efter ert förtjenstfulla uppträdande torde ni vara ibehof af något att vederqvicka er med: Det skall blifva mig en glädje att få gifva befallning om att man serverar er hvad ni åstundar: Jag hann knappast ge ett nekande svar bärpå; förrän samtalet tog en annan vändning derigenom att ett äldre fruntimmer inträdde i rummet. — Ahl är det ni, käraste mamma? utropade pprimadonnan. Af hvilken anledning uppsöker pi oss i vår fristad? Kommer ni för att berömma eller tadla? Men låt mig nu först presentera för er den nya stjernan på vår bimmel, den unga dam som nyss utförde ett af era favoritstycken; och som tyckes komma att öfverglänsa alla oss andra.:. Miss Bell och min