Dagens Nyheter – 26 november 1867, sida 2

jag utförde med lika mycken säkerhet och djerfhet; som då jag befann mig i mitt hem och icke kritiserades af någon annan än Mary. Detta var sista numret före ett å programmet utsatt tio minuters uppehåll: Då jag slutat; begärdes allmänt da capo, och utan tvekan efterkom jag mina åhörares önskan. Sedan kommo en hop menniskor omkring mig och prisade mitt föredrag. Jag stod bredvid herr de Coutance; hvilkens anlete strålade af en förtjusning; som stegrades till ytterlig grad; då primadonnan,; hon; som hade de största talangerna och på samma gång det bästa hjertat, nalkades mig och, räckande mig sin hand, tackade för den njutning jag hade beredt henne; Hon var alltför ädel; för att erfara någon afundsjuka öfver en medtäflarinnas framgång och hennes qvinliga finkänsla sade henne derjemte; att ett vänligt ansigte och ett verkligt hjertligt bemötande skulle vara mig mera välkomna än de församlades (och deribland äfven fru Elliots) loford; hvilka icke vidare kunde uttryckas i en så beskyddande ton, sedan hon som var en bland de förnämsta gästerna tagit mig under armen; såsom vore jag hennes jemlike. — 8e så, låt oss vara i fred nu; sade hön till de personer; som samlat sig omkring oss: Vi behöfva den korta hvilostund; som blifvit oss beskärd; om vi ej få begagna den såsom 0s3 synes; så bry vi oss icke om att sjunga något mera för er: Ålla foglar; äfven näktergalar; måste äta och andas ut. Härefter ledde hon mig genom salongen in uti ett sidorum; der lutten var betydligt sva. lare; och der vi skulle -ha kunnat få sitta irog