Dagens Nyheter – 25 november 1867, sida 3

tycks ha så hög tanke om era gästers förmåga att kritisera; fruktar att jag inför deras domstol skall stå mig slätt; så säg er tanke rent ut: Annu är det måhända icke för sent att få en annan i mitt ställe. :: — Nej, för all del! Ni har missförstått mina ord. Jag litar fullkomligt på er: I detta önonblick ringde det häftigt på tamburdörren; och fru HElliot skyndade genast ut ur rummet. Nu anlände gästerna efterhand; och jag och Mary blefvo derföre under en lång stund alldeles glömda och lemnade åt oss sjelfva: Omsider kom herr de Coutance in till oss. Han förde oss till biblioteket; hvarest ingen menniska befann sig; och underhöll oss der med en glad konversation, hvilken han dock då och då afbröt; för att gå ut i det rum, der hans underordnade, musikanterna; befunno sig; han ville nemligen tillse att de hade sina instrumenter i ordning o. s. v. Ett par gånger under loppet af ett par timmar; tittade den stackars mamsell Huntingdon in till oss; för att fråga huru vi befunno oss. Det syntes mer än väl på henne att hon hade hufvudet fullt af bekymmer och ledsamma tankar, ehuru hön på en dag sådan som denna borde ha kunnat få vara glad; men hon smålog ändock vänligt åt oss; likasom kände hon på sig sjelf att vi hade tråkigt och behöfde uppmuntran: Omsider kom den stund; då vi skulle utträda för att låta höra vår musik. Hittills hade jag icke sett någon af de personer (jag undantager naturligtvis hr de Coutance) som jemte mig skulle biträda vid den