och ordnade mitt hår; så att; då mamsell Huntingdon; som efter all anledning blifvit skickad för att taga reda på; huru långt vi voro komna, infann sig; var jag alldeles färdig. — Ni finner det väl tråkigt att vänta här, sade hon vänligt; men i dag är sådan villervalla här i huset att jag verkligen icke vet, hvar jag skall bjuda er stiga in, om icke i det rum; der herr de Coutance är; men jag tror att ni icke skall trifvas bättre der, ty alla musikanter, som skola biträda i afton; ha blifvit införda dit. — Tack skall ni ha. Vi stanna Lärinne; aftonen förgår snart; och det kan göra detsamma; om vi ieke tillbringa den så sngenämt. — Deruti har ni visserligen rätt; men att ha trefligt är dock bättre än motsatsen; eller huru? Ni får ursäkta mig; jag måste genast lemna er; för att vara hos min lärjunge; hvilken vid ett tillfälle sådant som detta naturligtvis måste ha någon som svarar på alla de frågor; som det myckna; hon ser och hör; gifver henne anledning att framställa: Ha; der ha vi hennes röst! Hon söker mig .:. Ursäkta att jag går: Men innan hon hann lemna rummet; öpp: nades dörren och lärjungen utropade: — Tent Elliot säger att ni skall ge sångerskan litet the, och att ni får lof att skynda er; derföre att bandet i en af mina skor måste sys fast igen; emedan det blifvit afslitet; ty; som ni vet; skall jag vara i förmaket, när de främmande komma. Om ni derföre icke lägger bort er vanliga långsamhet; får ni med tant Elliot att göra; det bad hon mig säga er. Efter att ha mönstrat mig från topp till tå,