I min toalett; och frågade hvar den vän var, som följt mig: — Ahl herr Coutance! utropade frun i en ton af förvåning. Förmodligen trodde hon att jag ville ha honom till biträde, då jag skulle kläda mig: — Nej; min fru, icke herr de Coutance; utan fru Walton; en kär väninna som följt mig hit och troligtvis hela tiden väntat i tamburen: Det syntes på den stolta fru Elliot att hon gerna skulle ha velat svara att hennes dörrar icke stodo öppna för lejda sångerskorso följeslagarinnor; men hon yttrade i stället; förmodligen emedan hon fruktade att jag skulle bli stött och gå min väg: — Jag visste icke... Susanna; hvar är den person; som kom hit i sällskap med mamsell? Ni har icke nämnt något om hennes härvaro. — Jag visste icke att jag behöfde tala om att en tjenstflicka kommit hit; Hon är derute i tamburen. — Tjenstflicka! sade frun; i det hon kastade en stolt och undrande blick på mig: — Nej; min fru; hon är ingen tjenstflicka; och äfven om hon det vore; förtjenade hon all möjlig aktning; ty hemnes hjerta är godt och hennes grundsatser ädla. Hon är min bästa vän; och jag skulle önska att hon blir förd till det rum; der jag skall kläda mig: Min begäran bifölls; och mamsell Huntingdon; guvernanten, som fick uppbära alla de bittra ord, fru Elliot så gerna skulle velat utösa öfver mig; blef befalld att visa så väl mig som Mary till toalettrummet: Med den sistnämndas hjelp påklädde jag mig den hvita musslinsklädning; som vi sjelfva sytts