Dagens Nyheter – 23 november 1867, sida 2

godt ha uträttat, utan endast gjort sig sjelf och mig en otjenst; Dessutom hade det hela tiden varit hans före hoppning att kunna bereda mig tillfälle att tills godogöra mig mina musikaliska talanger; och som han insåg att jag genom att uppträda vid den tillämnade festen skulle blifva känd af många personer som kunde göra något för mig; så var han alltför samvetsgrann för att; blott för nöjet att få uttömma sin vrede; sätta min lycka på spel. Han föreslog sjelf beloppet af den ersättning, som skulle erbjudas mig, och sedan fru Elliot gått in på att betala detta, skyndade han hem till mig, utom sig af förtjusning: : — Men kan jag åtaga mig detta? var min första invändning: Jag är så ovan; det är många veckor sedan jag vidrörde ett piano, och när jag kommer inför en så stor samling främmande personer; blir jag säkerligen förskräckt och kommer af mig ::: — Nej, nej; lyd nu mitt råd. Jag gå i borgen för att det skall lyckas förträffligt för er. Jag hafva hört de bästa sångerskor; och jag försäkra er, mademoiselle; att om ni blefve lika öfvad som de äro; skulle ni taga lofven af dem alla; Ett piano hyrdes; och noterna skickades till mig: Jag började arbeta flitigt för att inöfva mig i de stycken som skulle sjungas vid festen: Herr de Coutance besökte mig flera gånger dagligen, och tack vare den undervisning och ledning han gaf mig; blef jag så säker på min sak att jag kände mig helt lugn; då den stora dagen omsider randades, Forts.)