Dagens Nyheter – 23 november 1867, sida 1

mm MM rik, å skulle jag visst på det högsta ogilla ert bit-ende, ja, jag skulle förakta er, och om ni rågona sing i en stund af bekymmer vände er till mig, skulle jag, i stället för att tycka syad om er, svara: Svält; ty den som icke vil arbeta han skall icke beller ätan. Ebura JIobn icke svarsde någonting bärpå, var han dock långt ifrån öfvertygsd. Han teg och fuoderade — altid på samma ledramma ämne; Hvad Mary och mig beträffar, voro vi icke beller synnerligen nöjda och lyckliga: hon sörjde öfver att han sörjde, och jag var nedslager; emedan missa bemödanden att få en anstälning icke alls ville lyckas. Emellertid fruktade jag ej för min egen framtid; vid täcken på att jag genom försynens medverkan blifvit räddad från så mycket ondt, hvaraf jeg varit hotad, hyste jag den fasta tillförsigt att en bögro makt forifarande skulle beskydda mig. Ea gång fick jag arbete; raen detta varade endast cn vecka. En Järfiskrambandlare, som oförmodadt fått en större beställning å färdiggjorda skjortor från ett fartyg, som inom kort och på bestämd deg skulle afgå, måste antaga några extra biträden, för att kunna leverera de beställda persedlerze på utsait tid. Men när de åtta dsgarne voro förbi, blefvo de extra biträdana och således äfven jag afekedade. Tack vare den öfniog jag vunnit och de instruktiocer jeg fått under den tid; då jag, kort efter min ankomst till London, biträdde en sömmerska, kunde jag denna gång så väl fullgöra hvad jag åtagit mig, att det fruntim mer; som förestod etablissementet; lofvade mig