Dagens Nyheter – 22 november 1867, sida 3

långsamt med hans tillfrisknande; emedan han ständigt var orolig för sin hustrus skull öch bedröfvad öfver att hon; såsora han kallade det; lefde på min bekostnad. Hvilka, argumenter jag än måtte framställa; för att öfvertyga honom om att han misstog sig; vidhöll han envist sin åsigt. ; Långt innan han var fullt återställd till helsan; ville han lemia sjukhuset och börja arbeta igen; men läkaren förbjöd honom strängeligen att taga någon starkare motion; än han sjelf för hvarje dag föreskref; t — Ni kan genom at handla så oklokt som ni ämnat; bli sjuk igen och farligare sjuk än någonsin, sade den omtänksamme doktorn. Försök derföre att gifva er till tåls, och var förvissad om att ni derpå skall vinna mycket. Och kom ihåg alt ni bör vara tacksam mot försynen för det att er olycka icve blef ännu större: Ni hade kunnat mista ert ben helt och hållet, och i sådant fall skulle det ha blifvit omöjligt för er att försörja er sjelf och er hustru med det yrke; hvarpå ni hittills lefvat. Var såledeg glad och nöjd och utsätt er icke af rent oförstånd för faran att åter insjukna och kanske dö; hvarigenom er hustrus lott skulle komma att blifva ofantligt mycket värre än den nu är: