Dagens Nyheter – 22 november 1867, sida 2

ee VT TS ST SSE on — Åhl de äro alla 5 goda här, tycker jag svaråde Mary; hållande sin mans band mellan sina; och ändå vill jag prisa den dag då du kommer härifrån; — Ja; det må Gud veta; att jag också skal! göra: Men; det säger jag; aldrig; huru länge jag än må lefva; glömmer jag det goda; man här bevisat mig: Efter ett ögonblicks tystnad; hvarunder han syntes tankfull; återtog han: — Men när kom ni åter; fröken Bell? Jag kan kvappt tro mina ögom: Och huru kunde Mary finna er? — Åh, det var jag som uppsökte henne. Jag gick till det gamla stället; och ;.: — Och der träffade ni monsieur; såsom jag kallar honoms Han är en märkvärdig menniska; den monsieur; och jag skulle önska att han vore engelsman; Har min gumma berättat för er; huru han gick tillväga med er f. d: värdinna? Var icke hans handlingssätt vackert? Och dock är han fattig som en kyrkråtta: — Ja; jag vet allt; och ehuru jag icke kan inlösa den: stora förbindelse; hvari jag står till honom; skulle jag likväl önska återbetala de penningar, han för mig utlagt: Men jag vet ieke; huru myeket det var, och han vill ej säga mig det; ehuru jag bedt honom derom: — Nej; det kan jag nog tro att han icke vill; och deröfver må ni ej undra: Ni skulle sjelf i hans ställning ha handlat precis såsom han; och det skulle glädja er oändligt att ha kunnat tjena en vän... Men nu; fröken; skall ni tala om för mig; hvilka äfventyr ni genomgått — såvida ni nemligen icke gör någon hemlighet utaf dem;