Dagens Nyheter – 21 november 1867, sida 3

Så snart jeg försvunnit, hade herr de Coutance begifvit sig till min bostad; för att taga Vara på mina effekter. Värdinnan hade naturligtvis vägrat att utlemna dem; under yttrunde att kon icke ansåg sig berättigad dertill: Fransmannen bad då Mary om en uppgift på hvad jag hade samt infann sig ånyo; förklarande att jag vid min hasiiga effärd lemnat mina vänner i uppdrag att förvara sakerna, hvilka han uppräknade. Härpå ver värdinnan nog oärlig att svars, det jag satt mig i skuld hos henne och att hon ämnade behålla min egendom som pant: i Herr de Coutance tillkallade en polistjensteman, och i dennes närvaro frågade han henne, huru stort skuldens belopp var, ehuru han inom sig var öfvertygad om att hon icke hade det ringaste att fordra. Hon uppgaf summan; hvilken herr de Coutance erbjöd sig betala; dervid fordrande att hon genast skulle utlemna sakerna, ifell hon ville undvika att bli kallad inför rätta. Denua hotelse gjorde verkan, ty hon hade ett par gånger förut fått plikta för dylik oärlighet, och hon gick upp i mitt rum, åtföljd af herr de Coutance och polistjenstemannen; 2om icke ett ögonblick släppte henne ur sigte; förrän de erhållit allt hvad mig tillhörde; Men när fransmannen skulle hbetela; fann han till sin förskräckelsa att han tappat sin börs; hvilken inneböll bela hans lilla kassa. Han måste bedja polistjenstemannen lägga ut penuingarse för boom och emeilertid behålla sakerna såsom säkerhet; Derefter skyndade han hem, samlade ihop alla säljbara artiklar, han egde; deriblaiid äfven ramen till det lilla miniatyrporträtt, !sota Mary sett honom med rörelse betrakta; pant-.