Dagens Nyheter – 21 november 1867, sida 2

FESEOSEESSES SES 6 SS NV FT S VN NSASSSS OSSAS — Här är jag nu igen! Jag hade trott att mitt oväntade inträde skulle göra eu annan verkan på min väninna än det gjorde. Hon gick mig vänligt till mötes; men ianan hon hann uttala ett enda ord föll hon i häftig gråt: Hon förmådde endast säga: O, fröken Bell, min stackars Jobnl hvarefter bon vände sig bort för att söka bemästra doa rörelse, kvaraf hon öfverväldigades. Men detta ville icke lyckas. Jag förde min arm om hennes lif och lutade hennes hufvud mot min axel, medan hon öfverlemnade sig åt sina tårar. Emedan jag visste att dessa skulle lindra hennes sorg mera än alla de tröstegrunder, jag kunde anföra, iakttog jag tystnad. BEtfter en stund blef hon också betydligt lugnare, och då berättade hon huru det tillgått vid det tillfälle då Johns missöde inträffade. Den stackars mannen hade varit sysselsatt med att fastsurra några kappsäckar ofvanpå taket af sin diligens, men dervid snafvat; tagit öfverbalans och fallit ned till marken; Han skulle icke ha skadat sig synnerligen mycket; såvida ej hästarne blifvit skrämda och hastigt ryckt vagnen några steg framåt, innan han hann komma på fötter igen. Ett af bjulen gick öfver hans båda ben, af hvilka det ena krossades; Lyckligtvis blef han genast buren till en i närheten boende kirurg; som först hemma hos sig gaf honom omsorgsfull vård och sedan lät föra honom till ett sjukkus: po Ahl sade Mary; ni kan icke föreställa er huru bra han har det på sjukhuset. Ingen förnäm herre kan bli bättre skött i sitt eget