Dagens Nyheter – 20 november 1867, sida 3

hvad jag icke ville ha — måste jag likväl gå in derpå, emedan jag befann mig helt och hållet utan kassa: Allt hvad jag egde i verlden hade jag förvaradt i det rum jag bebott vid —gatan. Alltså nödgades jag begära att få ställa in den ovälkomna kofferten i brödboden; hvilken begäran beviljades, hvarefter jag med klappande hjerta skyndade att uppsöka mina vänner, Mary och John. Nu, när jag är äldre och förståndigare än jag då var; undrar jag mycket öfver att jag kunde med sådan säkerhet lita på att bli väl mottagen och omhuldad af personer, som dock på det hela taget vore mig temligen främmande: Ifall jag nu skulle råka i samma omständigheter, som jag då befann mig uti; skulle jag visst icke så obetänksamt och utan all fruktan vända mig till andra menniskor; men jag var ung och oerfaren; och eburu jag redan genomgått mycket; trodde jag dock verlden vara vida bättre än den är. Glad skyndade jag uppför trapporna i det hus; der Waltons bodde; passerade dörren till herr de Coutances rum; dervid tänkande på hans öfverraskning; när han skulle få återse mig, samt kom slutligen; med hjertat klappande af ifver; till Marys dörr. Jag försökte öppna denna — den var stängd: Jag knackade derpå; väntande att få höra min välvilliga väninnas stämma svara ett godmodigt estig ina; Men detta svar uteblef — och jag knackade för andra gången: Samma tystnad derinne; Mary måste vara utgången: Detta antagande var ju ganska naturligt; och