Dagens Nyheter – 20 november 1867, sida 3

hr; såsom ni ser; att besöka er, mina vänner; hos hvilka jag vet att jag blir välkommen: Jag ar varit upp till Marys rum; men fann dörren stängd. Ar hon utgången? Och huru må ni alla; ni sjelf; hon och John? — Ack! Den gode John!:: Ni veta intet? — Nej. Hvad? Har någon olycka händt? Ar han sjuk? O, för all del säg. — Oui, ja... Men lugna er först; ni myc: ket darra: Ah! ni ha varit sjuk; sedan ni for bort. Förlåt mig att jag icke kan .se er i så dant tillstånd. Var god sätta er ned. Ah, ciel! den stora; fula; grofva stol icke passa för en sådan heder; men förlåt; förlåt! Jag skulle vilja göra den till en ståtlig tron, men min förmåga icke svara mot min önskan; Under det fransmannen yttrade detta; framsköt han, dervid upprepade gånger ödmjukt bugande sig; en stor, gammalmodig stol, hvilken emellertid defanns vara fullt ut lika beqväm som mången elegant och raodern dylik möbel. För att så fort som möjligt få underrättelse om den sorgliga händelse som drabbat mina vänner, skyndade jag att utan krus efterkomma hr de Cou tances artiga inbjudning; — Tack; tack! Här sitter jag förträffligt; men var nu så god och tala om John; Hvad har händt? — Hvar är han? — På ett sjukhus: Han hafva fallit; en vagn gålt öfver hans ben och — o; den stackars gode mannen! — Han har väl icke förlorat sitt ben? Ack; hr de Coutance; säg mig det etraxt! — Nej. Helgonen bevara honom från en