Dagens Nyheter – 20 november 1867, sida 2

Bätteg.och polisnyheter. Kan man inie få gå hvart man vill? I onsdags afton syntes en mansperson på äkta strutsmaner komma lunkande Götgatan framåt. Anländ till huset AZ 92 vid nämnde gata, lyckades han, efter att hafva tagit några baksteg, praktisera sig in i en dervarande krog. Reqvirerande en sup, satte han sig vid ett bord, hvilket förut var upptaget af en annan bränvinskonsament. Ett samtal uppstod snart emellan dem, under hvilket den ena supen efter den andra intogs af den sist inkomne. Sedan herrarne vederbörligen druckit brorskål, proponerade den först inkomne, att den andre skulle göra honom sällskap ett stycke utom tulln, för promenadens skull,. Inbjudningen antogs, och de begge supbröderna begåfvo sig å väg, helt förtroligt vandrande arm i arm. Efter en half timmas förlopp återkom emedlertid den, som blifvit bjuden att göra sällskap utom tullen och med andan i halsen berättade för krögaren, att han blifvit rånad på sia klocka af sin nye bror. — Spring genast och tala vid först mötande poliskonstapel, — uppmanade krögaren. — Jaha, det blir bäst —, medgaf den rånade och satte i väg. Utkommer, möter han snart en konstapel och börjar nu följande samtal: — Hör på, konstapel, jag har blifvit rånad på min klocka! — — Hur gick det till? — — Jo, si det var en bof, som narra mej till Skansbacken, å der slog han mej i backen å tog klockan af mej. — t — Hvad heter ni? — — Jag är murare till lif och själ och heter Johan Persson. — — Ja, hvarför skall Persson ge sig i sällskap med främmanda personer så der utom tulln? — Hvasa? Vet tojs! Får man inte gå hvart man vill? Jag ger f—n både konstapeln, klockan och tjufven! Den rånade aflägsnade sig efter detta kraftuttryck med stormsteg, utan att vidare bekymra sig om den förlorade klockan. Det kan man kalla att vara mån om sin personliga frihet! BRådkasrättsrs. En smedsarbetaro, som idkar tjufyrket, I rådbusrättens 6:te afdelning afslutades ransakningen med smedsarbetaren Fredrik Bergsten, hvilken begått stölder från sju olika personer, och dervid begagnat sig af falska nycklar för att inkomma i de bestulnes bostäder, och dömdes Bergsten att hållas till straffarbete i 2 år och 6 månader samt att i 7 år vara medborgerligt förtroende förlustig. Bergsten (efter domens afkunnande). Ja, men bör nu, herr domare, kan jag inte få slippa med 1 år; jag tycker det skulle vara näsbiänna nog? Domaren. Nej, tack du, inte för sju stölder, deraf fem med inbrott. Vill du besvära dig, så får du; men inte blir det billigare. Bergsten aflägsnar sig ruskande på hufvudet. Stöld af bomull. Vid samma afdelning hölls härefter ransakning med arbetshjonen Nilsson och Eklund samt arbetskarlen Lillja, alla tre anklagade för stöld af bomull, hvilken för en tid sedan af dem blifvit begången vid Skeppsbron. En fjerde medbrottsling vid namn Ekholm hade ej kunnat anträffas. Eklund och Nilsson erkände, att de sönderskurit en vid Skeppsbron liggande bomullsbal samt derur tagit, i två omgångar, omkring 17 skålp. bomull, hvilken de afyttrat till en vaddfabriksförestånderska vid namn Maria Larsson för 8 rdr och 50 öre. Lillja deremot påstod att han endast lånat ut den säck, gom begagnats vid stöldens begående, atill ärligt ändamåls, samt att, då han börjat ana att stöld blifvit begången, genast anmält det för köperskan af det stulna. Målet uppsköts för vittnens hörande. Också en Danviksfärd. Slutligen hölls rangakning angående ett af en hustru Häkansson mot kamreraren vid Danviks hospital, hr Beckman, poliskommissarien Norrlin och: ett par konstaplar instämdt mål, hvari yrkats om ansvar å dem för öfvervåld, m. m.