Dagens Nyheter – 19 november 1867, sida 2

SER SSE SESE SOND SE IR RETIRERA ASEA värna er för hvarje sorg... Var ädelmodig och uppväck icke de onda lidelser; som nu slumra; Jag är af naturen föga fredlig; och skulle det en gång hända att paswionen blefve mitt förnuft öfvermäktig, kan jag icke ansvara för följderna. — Det behöfves icke heller; ty jag fruktar dem ej. I samma ögonblick ni fråntog mig allt hvad som gaf mitt lif något värde, beröfvade ni också er sjelf förmågan att uppväcka min fruktan. Och för öfrigt skall jag säga er att vreden hos en man, som visat sig ega så liten hedersoch sjelfkänsla, att han vill taga till hustru en qvinna; hvars hjerta tillhör en annan; och som ..: — Tyst, Isabella; ni går för långt. Dylikt tal är farligt. — Låt det så vara; ni har gjort mig fullkomligt likgiltig för allt; Men nu kanske det behagar er att göra ett slut på vårt samtal; Jag behöfver vara ensam; ty jag mår icke väl och genom uppträden sådana som dessa blir. jag än ytterligare försvagad. — Det smärtar mig att jag har bedröfvat er. O! hvilken usling har jag icke blifvit genom passionen. Helt och hållet upptagen af mina egna bekymmer; har jag alldeles glömt bort att ni varit illamående. Men ni synes mycket svag; tillåt mig stödja er. — Nej; nej; svarade jag med matt röst; i det jag sjönk ned i en atol; ty nu voro mina krafter alldeles medtagna; det susade för mina öron och föremålen i rumxaet började blifva otydliga. Jag ber er blott — för all del lemna mig! — Nej; icke så länge ni befinner er i detta