Dagens Nyheter – 19 november 1867, sida 2

tillstånd. O, himmel! Hvad har jag väl gjort? Se upp; se upp; älskade! Ni svimmar; om ni icke genast inandas luft, frisk luft!.:. Ni qväfves härinnel Och han skyndade till fönstret samt försökte öppna detta. Men han hade glömt huru väl det var fastspikadt. Ofrivilligt krusades mina läppar af ett bittert leende; när jag såg honom bemöda sig att åstadkomma hvad jag sjelf många gånger förgäfves försökt; och när han varseblef att jag gaf akt på honom; spred sig en rodnad af blygsel öfver hans anlete. Han fattade en ringklocka och skakade den häftigt; men innan någon af tjenarne hann hörsamma denna kallelse; förlorade jag helt och hållet sansen samt föll ned på golfvet; der jag förblef liggande orörlig: När jag sedan öppnade ögonen; fann jag mig ligga i ett stort rum på en elegant soffa. Tvenne fönster voro uppslagna, och genom den inströmmade ren; uppfriskande luft. Vid min sida låg den qvinna på knä; som från början passat upp på mig. På något afstånd stod en flicka med behagligt utseende, hållande några flaskor i händerna. Afven herr Meredith var tillstädes; han betraktade mig med en min af den djupaste bedröfvelse, och hans ansigte var likblekt. — Hon är bättre nu, sade hushållerskan; i det hon reste sig upp. Det sanslösa tillståndet har varat länge, men nu; tack vare himlen, är det öfver: Ni känner er bättre nu; fröken, eller huru? Jag sökte småle; ty jag var för matt att yttra ett ord. — Det är braj ni måste hålla er i stillhet