Dagens Nyheter – 18 november 1867, sida 2

ENARE (OUR RRNILSREA KEIDESREIENEN EB OF ARANSEALTSTIRNEEE TEARS OIEANINEE IE BN RAA nanna genom ett utaf dessa lyckliga; liksom ifrån bimmelen sända afbrott; hvilka förekomma den olyeka; som nästa ord skulle hafva framkallat: Hushållerskan inträdde plötsligen och lemnade ett ifrån Windsor med ilbud afsändt bref; hvilket hon ej skulle så mycket hafva brådskat att lemna herr Meredith; såvida ej budet på vägen genom en olyckshändelse blifvit uppehållet: Med en rörelse af otålighet slet herr Meredith upp kuvertet och utropade med en ed; sedan han läst de första raderna. — Förbannelse öfver denne enfaldige och blödsinte prest med sina samvetsbetänkligheter och försigtighetsmått! Men jag skall lära honom annat: Tillsäg karlen att genast återvända samma väg han kommit, och befall honom ifrån mig svara sin husbonde; att jag är ingen annan än mig sjelf ansvarig för mina handlingar; och att jag ej tål några befallningar af andra; att jag gör hvad jag vill; äfven om man lade tusen hinder i min väg; och att — — Vore det måhända ej bättre att mannen dröjde qvar här, tills ni återvänder och kanske sjelf gifver honom ett skriftligt svar? Vagnarne äro framkörda; sade hushållerskan med darrande stämma: — Låt dem köra tillbaka; Detta öfvergål sannerligen mitt tålamod! Men han skall a ångra det så, som ingen bittills fått det; och önska att hans tunga och hand aldrig skrifvit eller uttalat detta. Ha; hvad gör nihär? Hu vågar ni stanna qvar längre? Med dessa ord kastade han en ursinnig blick på hushållerskan; som; darrande och uppskrämd afvaktade en mera begriplig befallning ifrån sin husbonde: