Dagens Nyheter – 16 november 1867, sida 1

ning af de rättigheter, hvilka den ende arfvingen af en sådan ätt com er; med blodet ärfver. Men nu är allt dewa förbi. Isabella Neville skulle, i saknad af rikedom och bjelp, kunna förorättas och plundras af förstkommande usling men Isatella Meredith skall; skyddad af sin makes mod och makt; icke allenast fiona sin samhöllsställning erkänd; sina rättigheter respekterade utan äfven sina fiender förödmjukade och krossade; — Jag har inga fiender; och äfven om jag hade några; önskar jag ej trampa på dem. Alla de oförrätter, som under bela mitt lif blifvit mig tillfogade, förlåter jag af allt mitt hjerta — med undantag af er och det är — oo Ni förlåter då slutligen? Nej, Isabella högst älskade flicka, min maka — vänd er icke bort — jag giesar förbehållet — säg att ni förlåter mig! — Jag kan icke, — Kavhända icke nu, men i en framtid; säg att ni-vill åtminstone försöka. Nu; på tröskeln till vårt nya lif — nu då våra öden förenas att möta ondt och godt; så att, om endera af 088 träffas af olyckans pil, den andras hjerta också måste deraf träffas — sög att ni; för glömmande min fordna stolthet och vVinningslystornd, nu endast ihågkoramande min gränslösa kärlek till er; vill försöka att förlåta mig: Jag svarade icke; mina läppar tycktes lik. som eammanväxta,; och jag kuude ej få fram ett enda ord. Under de sista dogarne hade herr Merediths sätt ifrån det fordna öfvermotet förvandlats till den största undfallenhet och vördnadsfulla örahet, som gjorde det mig ännu mera obehagligt och svårt att utföra min plans