Dagens Nyheter – 16 november 1867, sida 1

vunnen, så blef jag tvungen att stiga upp och ikläda miz den torhatliga ioaletien. Att emottaga några juveler och guldsmycken afböj le jag beslutsamt. För mia ögon glänste på sina mjuka sammetsbäddar de vackraste armband; ringar och broscher, söm modet och smaken kunnat upptänka, men ehuru jag blifvit tvungen ait bära klädningen; kunde ingenting förmå mig att emottaga det obetydligaste smycke, då jag beständigt tänkande på min plan, ansåg att jag derigenom skulle hafva gjort mig skyldig till en stöld. — Så måste jag väl gifva efter då, Isabella; sade herr Meredith i en förebrående ton; läggande tillbaka uti etuiet ett dyrbart armband af smaragder; som han sökte fästa omkring min handled, jag lyder nu edra befallningar; ni är min herrskarinna; men hädanefter, då allt hvad jag har är ert, skall det blifva min atolihet att öfversålla er med ädelstenar och juveler; vördiga en fuorstivna, och då etall den högdragna Aylmerska familjen i sitt eget grefskap 80 sig fördunklod utef den riste ättlingen sldess fienders stam och nödgas serbänna hennes rättigheter. — Mina rättighetar! Ack, hvilken fantom ni jagar eftul Den öfvergifnaste liggare, som på Lande yetor hettlar ihop sitt dagliga bröd, har störra rinigbeter och fioner dem mera rer spokterade in Hitta har pi varit ensvara existens bete vi nerk mot en skurk; gom köpslog om såra vär oheter och sox fullföljde sin aköändliga bara i den tron; att lungsoten snart skulla lägga er i grafven och bans barz sedan intaga er plats och komma i besitt