Dagens Nyheter – 15 november 1867, sida 3

sökt att slippa undan den förhatliga utväg till frihet jag bestämt mig för, gick in på att giftermålsceremonien skulle försiggå i en liten kyrka i närheten; och att vi derefter skulle resa till Italien. Såsom jag väntade; gaf herr Meredith först efter många svårigheter vika i den första punkten; då han yrkade på; att vigseln skulle ega rum i: huset och att serskild tillåtelse dertill skulle -utverkas,, samt att en gammal skolkamrat till bonom skulle verkställa ceremonien. Då härigenom alla mina förhoppningar och planer skulle tillintetgöras; satte jag mig naturligtvis till motvära och var så bestämd; att herr Meredith; som slutligen fann motstånd tjena till ingenting; och som dessutom trodde att allt detta var af mindre vigt; gaf vika och samtyckte till min begäran: . Derefter inträdde en kort tidrymd af frid — en hvilostund i detta lif af förföljelse: Ack huru begärligt njöt jag icke deraf! Om ej farhågorna för framtiden; hvilka jag ej kunde helt och hållet bannlysa ur min själ; litet emellan fördystrat mitt sinne, skulle jag hbafya varit, jemförelsevis lycklig; ty jag hade böcker, musik, blommor och dyrbara planschverk — allt utom frihet och rättighet att vara ensam; Men dessa olägenheter fördrog jag ganskå lätt; då jag visete att de inom kort skulle vara undanröjdas Och likväl blef jag allt mer och mer nedslagen; då dagen för utförandet af min plan nalkades; då tillrustningarne; hvilka jag ej kunde förbindra; och samtalet angående framtiden; hvilket jag ej kunde nedtysta, började och fortgingo: