Dagens Nyheter – 15 november 1867, sida 3

RAN LS UN VASS a 0 SAARINEN Fab RARE 2ETI MARIS RI BRMEA FRE MIMAREAVREIIERE SBR VAHIEMIR BRA AT Alness ANNA ANAR ANAR NAAAARn Fruktan att mitt sista hopp skulle svika mig, och att jag genom någon vidrig bändelse skulle blifva urståndsatt att fullfölja min plan; en nästan till afsky stegrad motvilja att begagna mig af den slösande frikostigheten hos en man; som jag stod i begrepp att bedraga, och zom på rig nu skulle bafra velat höpa allt det dyrbaraste och sällsyntaste penniugen kunde anskaffa; en ängslande oro vid tanken på det afgörande ögonblicket; hvarpå så mycket berodde — allt förenade sig att göra mig olycklig; och när de dyrbara tygerna och brudsmyckena framlades för mig, för att jag skulla välja hvad mest föll mig i smaken; ådagalade jag vid deras åsyn on eå i ögonen fallande motvilja derför, att tjensrinnan; som hittills utgjort min enda uppassning; och genom hvars händer allt passerade som skulle till mig, ej kunde tillbakahålla. uttrycken af den största förvåning: Jag befallte henne genast befria mig ifrån åsynen af allt detta; en tillsägels2; som hon med största motvilja efterkon. Min nuvarande klädning (den som jag på Eilerslig begagnat och som var den enda jag egde) var: mycket varm och tung, och det skulle hafva varit en verklig vällvst att få utbyta den mot någon för åktstiden mera lämplig: Ett enda ord ifrån mig skulle hafva varit nog att fylla hela rummet med klädningstyger, men jag kände, alt jag ej kunde förmå mig. att ur hr Mereditbs hand emottaga den aldra ringaste småsak: NN (Forts.)