Dagens Nyheter – 15 november 1867, sida 2

— beröfva er lifliga och energiska natur friheten — innesluta er här utan umgänge; böcker eller annan sysselsättning, då skulle niicke missunna mig detta leende, som ersätter mig allt hvad jag lidit och som säger mig att detta förhatliga tvång snart skall upphöra: Jag erfor ett häftigt begär att; kosta hvad det ville, säga denne afskyvärde egoist sanningen; men herr Meredith gaf mig lyckligtvis ej tid härtill utan fortfor; genombläddrande notpaketet och framtagande Schuberts sång Vandraren: — Törs man bedja er sjunga så tidigt på dagen? Näktergalen gömmer icke alltid åt den i månskenet lyssnade sina ljufvaste sånger: — Nej viset icke; och så göra ej heller nattugglorna; Jag har på Ellerslie hört dem tjuta just vid samma tid som nu. Musiken är likasom sorgen oberoende af tiden. — En sorglig liknelse; men jag vill icke säga något vidare derom: Jag träffade i går en af edra bekanta; Isabella! — Verkligen! — Och fick det nöjet att kunna besvara de mest deltagande frågor angående ert välbefinnande; — Såå! —o— Ni tyckes ej vara synnerligen nyfiken att lära känna; hvem det var: Ni bekymrar er mindre om edra vänner; än de vårda sig om er: — Möjligt; ehuru min likgiltighet i detta fall ej bevisar någonting; ingen af mina vänger skulle fråga er om mitt välbefinnande; — Hvarför då? — Hvarför? — och jag kände att mitt öga sköt en blixt; emedan ingen lefvande. varelse