Dagens Nyheter – 14 november 1867, sida 3

ram, tog saken såsom en helt naturlig följd af sina beräkningar och mannens öfverlägsenhet öfver qvianan. Jag borde kanhända icke hafva sagt och känt detta, men hans öfvermodiga förakt för mina grundsatser; denna misstro till min förmåga att förtfärände kunna motstå det Onda dock Hålla fast vid det goda förmådde mig till ea stor del att spela den roll jag åtagit mig. Jag hästan läkgtade att den tidpunkt skulle inträffa, då han till sin harm och förvåning kulle lära känna huru follkomligt falskt han uppskältat min käarakter. Jag kände; att jeg för närvarande måste inskränka mig till en enda tanke — den att genom ett sorgfälligt aktgifvatde på mina örd och handlingar bibehålla den fördel min frende gifvit mig: Fördenskull lyssnade jag med tålamod till hans ord och kärleksförsäkringar, och ehuru det var med yttersta svårighet jag lyckades afhålla mig ifrån att springa upp ech åligga honom tystnad, eå lyckades jeg likv I beherrska mig; och samtalet slatades fredligt. Min sjelfbeberrskniog fick också sin belöning: Forts.) OT on XzX-—-Xe