Dagens Nyheter – 14 november 1867, sida 2

ledes, oberoende af er förmögenhet, uti ett giltermål med er söka min lycka: — Sök den då annorstädes! Ett hem, förbittradt genom närvaron af en olycklig och kärlekslös husmoder, kan aldrig skänka er någon lycka: — Jag vill försöka! Förr eller sednare måste en kärlek som min vinna gensvar. — Det Hhblifver ett vågadt försök! Om det skulle misslyckas? — Det är omöjligt! — Sök icke bedraga er sjelf utan var i detta förskräckliga hazardspel; som ni ämnar spela med er sjelf, uppriktig mot er; se följderna beslutsamt i ansigtet. Ni tror, att den andra utvägen; hvarpå jag hoppas vinna min frihet, är omöjlig; jag säger er att den är, icke allenast möjlig, utan äfven säker: Antag att ni blifver öfvertygad härom; hvad vill ni då göra? — Hvad jag vill göra? Hvad menar ni? Vid Gud; Isabella; ni gör mig galen; om ni talar på detta sätt! Hvad menar ni? Hvad syftar ni på? — Ingenting. Jag syftar på ingenting; jag ör er endast en högtidlig och fruktansvärd fråga; — Hvilken? — Denna: ni ämnar begå en handling; kvilken; jag varnar er; ej kan medföra annat än olycka; i den tron att; såsom ni säger; den känsla ni för mig hyser skall finna gensvar: Jag vet; att den icke skall finna det; att den aldrig skall det: Antag nu; att jag här rätt Och ni orätt; hvad då? — Döden! svarade han häftigt. — Vi måste ulla dö!