för att, om jag också icke kunde befalla öfver min inre styrka; åtminstone ieke låta mitt yttre förråda den inre svagheten, som; långt ifrån att uppväcka medlidande och förmå en fiende att gifva efter, endast skulle öka hans triämf och förmå honom att ännu ifrigare fullfölja sin sak; Jag hade ingen sysselsättning; hvarritd jag kunde låtsa aw jag var upptagen. I rummet fanns ingen bok eller tafla; men till all lycka hittade jag slutligen på golfvet en blyertspenna och i kanten af ett papper; hvaruti någonting varit insvept; afritade jag gång efter annan den knotiga stammen af ett utanför fönstret stående träd. Denna sysselsättning skaffade mig någonting att göra: Slutligen började jag finna intresse för denna förströelse och blef så fördjupad i mitt förehafvande, att jag ej märkte att någon inträdde genom en dörr; som vid min förra undersökning af rummet undgått min uppmärksamhet; och först när herr Meredith Iutade sig öfver min axel, häftigt spratt till. Såsom jag väntat förvirrade och uppretade honom denna min skenbara bekymmerslöshet; och ehuru han låtsade blifva glad ock lyckönskade mig att hafva funnit en så angenäm sysselsättning, ver det icke svårt att se det han förvånades öfver, att jag var i stånd att tänka på att förströ mig. (Forts.)