skurks tjenare för mig skulle kunna känna något deltagande; den gjorde det i alla fall, och medvetandet om att jag var instängd, omgifven af personer; för hvilka heder och redlighet voro chimärer, och hvilka skulle åtlyda sin husbondes skamliga befallningar; smärtade mig djupt: Timma efter timma betraktande den blå sommarhimlen — som; ljus och ren såsom en engels klädnad; utbredde sig så långt mitt sorgsna och matta öga kunde nå — huru afundades jag icke de lyckliga foglarne, hvilka fritt flögo fram och tillbaka under det blå hvalfvet; och bur längtade jag icke att någon; såsom föerna i barnsagorna; skulle komma och föra ett budskap till dessa mina verkliga vänner; hvilkas hjertan jag visste voro nästan brustna af sorg och förtviflan; och som; om de endast kunnat gissa i hvems våld jag befann mig; skulle för att befria mig hafva upprört himmel och jord! Men mina förhoppningar och min längtan voro förgäfves; Ingen fogel eller fe kom för att trösta mig och slutligen nalkades den för mitt möte med herr Meredith bestämda timman. Så lugnt som jag kunde; och medvetandet om att jag var ensam; att jag ej vid min sida hade en enda vän, som kunde trösta eler styrka mig; att jag ensam måste kämpa för mig sjelf; bidrog att stålsätta mig; beredde jag mig att möta min fiende; i det jag ordnade mitt hår och min klädnad, så att mitt yttre ej skulle kunna förråda den oro och hjelplöshet jag inom mig kände: Jag har alltid ansett att brottslingar alltid äro fega, och att köld och sjelfbeherrskning mer än hvarje annat vapen bringa dem ur fattningen; och beslöt der