Dagens Nyheter – 12 november 1867, sida 3

att hela ert ordprål på mig ej gör minsta verkan: Om edra planer ej äro så afskyvärda att de förlama er tunga; så svara mig. Hvarföre har jag blifvit förd hit? — För att uppfylla det löfte, som er mor och förmyndare gilvit rig: för att blifva min bustra. -Verkligen! Och ni hoppas kunna tvinga mig till eftergift för er vilja, emedan jag, öfverlemnad åt er barmhertighet, är instängd här, utan att; som ni förmodar, kunna meddela mig med någon lefvande varelse, som kan lägga sig ut för och beskydda mig? Herr Meredith bugade sig. — Och ni tror att himlen ej har några åskviggar; att Gud mistat sin allvetenhet, att Han kan och vill åse ert skändliga beteeade utan att ej öfver mig utsträcka sin starka och skyddande hand, att jag verkligen är alldeles utan vänner och alldeles öfvergifven? En dödstystnad var hans svar. — Hör då hvad jag tänker, och förnim hvad jag, det tillämnade offret, tror om er framgång. För det första tror jag att bimlen; heldre än att tillåta mig falla ett offer för er nedrighet; skall gezsom ett underverk krossa dessa murar och rädda mig; men äfven om dess hjelp sveke mig, känner jag mig etark nog att på hvad sätt som helst rädda mig. Jsg är ingen hjeltiansa: jag hvarken töker eller önskar döden; men jag skall dö, dö den långsamma; fruktansvärda hungersdöden heldre, än jag blifver er brud, heldre än att sammankedja mitt öde med en persons; som jag lika mycket afskyr som föraktar. — Tag er till vara; Isabella! Jag kan af en