Dagens Nyheter – 12 november 1867, sida 3

frukta; jag är säkert instängd i detta hederliga hem! — Nej, Isabella; var ej så bitter; Hvart annorstädes än till ett hederligt hem skulle jag kunna föra den; hvars heder är min egen? Förtörnas icke öfver det sätt; hvarpå jag fört er hit: Med åsidosättande af all hemlighetsfullhet uppsökte jag er i den ovärdiga bostad ni sjelf utvalt; och ända tills ni vägrade se mig; och den uslingen; som bodde i detta näste; vågade förolämpa mig; har jag ej tagit min tillflykt till list. — Och hvarföre? Hvem gaf er rättighet att uppsöka mig och tvinga er på mig? — Er moder. — Ack, hon visste då litet hur skamligt ni bedragit henne; och hur ovärdigt ni skulle missbruka hennes förtroende. Men nu då jag är här, då er ovärdiga plan lyckats; och ni genom falska påståenden; bedrägeri i ord och handling och med tillhjelp af handtlangare lika föraktliga som ni sjelf; har inspärrat mig här — bvad koppas ni nu kunna vinna? — Hvad jag sökte första gången jag såg er; hvad jeg skall vinna; om också hindren vore så många och förskräckliga; som de vildaste drömmar kunna framkalla. — Ver god och tala begripligt; nedstig ifrån dessa fantasiens och skrytets regioner, och tala såsom andra menniskor: Hvad är det ni hoppas vinna? — Hoppet är endast till för den klenmodige:; Mannen upphör att hoppas; när han eger vissheten; i — Ni är en icke så oäfven kasuist och argumenterar rätt bra; men det är endast skada