Dagens Nyheter – 12 november 1867, sida 3

retad qvinna fördraga mycket, mycket af er; men ni må ej gå för långt. Säg derföre för er framtida lyckas skull icke hvad som aldrig kan förlåtas, och låt icke er vrede komma er att glömma den tvetydiga belägenhet hvaruti er rymning har försatt er. Helt öppet, inför verldens ögon och såsom en gentleman anstår; har jag med er styffaders begifvande, friat till er i er moders hem, och ännu — så stark är min kärlek — är jag, i trots af allt som inträffat — er flykt ur er moders hem, dessa tidningsartiklar, som så beredvilligt föra ert namn och rykte omkring — färdig stt, obekymrad om verldens omdöme, stå iast vid min förbindelse och gifta mig med er; men ni får ej glömma hvem jag är oci tillåta er ett språk som jag — bur öfverseende jag än må vara — likväl icke kan med tålamod fördraga. Ihågkom at (ni kan dessutom icke på ett tillfredsställande sätt förklara ert försvinnande) få män skulle, i ett fall sådant som detta, hafva handlat som jag. En flykting ifrån ert hem, sökande ert umgänge iblaod samhällets lägsta klasser, intager ni ej mera denna stolta plats, fom gaf er rättighet att föreskrifva vilkor. Med anledning af hvad som höndt har j:g hitills undvikit att vidröra detta ämne, men då uni tyckes hafva beslutat a!t ej låtea om verkliga förhållandet, å har jig ansett mig böra ara upp riktig: (Forts)