— Haru? med er röst, mademoiselle! Om les saints vilvit mig en sådan stor skatt, sg aldrig skulle vara så misgrable som jag uu är. — Ack, herr de Coutence, om ni vore min domare, hade jeg ingenting att frukta; men jag är rädd awvt andra ej skola vara så öfverseende som ni. , — Herr de Ooutance har rätt, inföll Jokn allvarligt, att beständigt ifråa morgon till qväll hänga öfver sybordet skall slutligen lägga er i grafven. Om jag derföre får säga min mening, så råder jag er att annonsera ännu en gång: — Ja; gör det, sade Mary bedjande; Herr de Coutanee skall nog hjelpa er såsom förra gången: — Välan då, jag kan ej hålla ut mot er alla, fastän jag ej har något hopp om framgång. — Vänta litet med er dom; jag hafva stora förhoppniogar; se i framtiden de vackraste syner. o-Gud gifve att de måtte förverkligas, men till dess, måste ni tillåta mig att fortfara med min nuvarande sysselsättning. Huru mycket jag än framdeleas kan komma att förakta den; är jag för närvarande glad, att jag har något att göra, och anser det för en dårskap att öfvergifva den förr än jag fått någonting bättre. Jag vill derföre, herr de Coutance, så mycket som möjligt är, tillsluta mina ögon för edra lockende syner och i stället fästa dem på mitt kandarbete. Så gjorde jag också och gick hvarjedsg ned till sömmerskan och arbetade hos henne så flitigt; som om jag ej haft någon annan ärelystnad än att cy klädningar och volanger: Forte)