hvad som fattas er, så kan ni måhända få anställning der jag är. — Jag tackar er och skall komma ned i morgon; och kunde jag genom er få arbete; så vore jag er synnerligen tacksam derför: De följande dagarne gick jag derföre ned till sömmerskan, och ehuru Mary till en början gjorde några invändningar, lugnade hon sig slutligen; under det att jag kände mig allt bättre till helsan och gladare till sinnes: Då söndagen kom, fick jag främmande. Mary kom till mig i sällskap med John och herr de Coutance: Asynen af de sednare var mig synnerligen välkommen, och ehuru jag för fjörton dagar sedan varit fullkomligt okunnig om deras tillvaro, helsade jag dem zu såsom gamla vänner; hvilkas värde man långt för detta lärt sig uppskatta, Att sammanträffa med John gladde mig mycket, då jag nu fick tillfälle att tacka honom för hans handlingssätt mot herr Meredith och att fråga honom; om han vidare sett eller hört af honom något. — Ja; det var en hård dust. Men sådana der junkrar blir man ej så lätt af med: Jag har flera dagar träffat honom och hans betjent. Man skulle naturligtvis hafva anledning att antaga; att det skulle vara hans största nöje att få bryta nacken af mig, men han har i stället sett högst förbindlig ut och kommit fram och talat till mig; Han tror förmodligen. att han skall kunna föra mig bakom ljuset; men jag åter ej lura mig: — Om jag ej behöfde frukta att icke blifva upptäckt förr än ni förråder mig; så kunde jag vara trygg: