— Ja, jas; det var ej derpå jag tänkte; men betalnizgen är mycket ringa. — Väl möjligt; det går ju i alla fall an att försöka: — Ja; och ni gör mix en stor tjenst. — Desto bättre; jag skall komma. Och dermed gick jag — dotterdotter till en af Englands stoltaste män -— att förtjeaa mina första :sex-pence såsom en fattig sömmerskas biträde. Säkerligen kunde isgen af Kennes egen samhällskla:s — hungrande och utan tak öfver hufvudet — vara mera tåcksim än jag, ty utom sjelfva utsigten att vinna anställning, hvarigenom jag — åtminstone tills något bättre erbjöd sig — kunde undgå att dö af hunger; var den omständigheten; att jag fick någon sysselsättning; för mig en tröst. Under arbetet lyssnade jag till min kamrats upplysningar och råd hur jag skulle göra; hennes prat om sina kamrater på verkstaden; de goda och dåliga tiderna för henne o, s. v., och de förtrollande rösterna; som jag alltjemt hört i mitt rum; tystnade för långa stunder: XXXVI. Jag var lyckligtvis en ganska händig sömmerska; Mitt arbete fann derföre nåd inför sömmerskans ögon; och när jag på aftonen skiljdes ifrån henne; frågade hor mig tveksamt, om jag ville komma tillbaka de följande dagarne i veckan: — Jag vet att betalningen är Hiten; sade hon vänligt; men ni tycks gerna vilja arbeta; och omm ni behöfver arbete och nu söker lära