Dagens Nyheter – 8 november 1867, sida 3

händt mig, hade hon kommit för att skingra mina sorgliga tankar och laga till litet the åt mig: — Emedan jag, fortfor hon; hängande upp min hatt och kappa; som jag vårdslöst kastat på sängen; mer än väl känner till, att ni uti husliga bestyr är lika okunnig; som jag är i frågan om hur en lady skall skicka sig: Ni bryr er så litet om er sjelf, att jag är rädd att ni endera dagen svälter ihjäl; — Ni är mycket god; svarade jag tankspridd; ty jag var alltför nedstämd att kunna besvara Marys skämt. Jag är en verklig börda för er. — Men tala då ej, för Guds skull; ur denna sorgliga ton; utan sök i stället hålla er munter! Med dessa ord satte hon sig bredvid mig och strök lockarne tillbaka från min brännande panna. — Nu ser ni hundrade gånger bättre ut; men ni kan också icke annat än ledas ihjäl; om ni sitter instängd här med edra sorgliga tankar; ni måste gå ut och se er omkring i staden. Herr de Coutance bad mig säga er; att på operan uppträder nu den största sångare som någonsin här varit hörd; och om ni vill, kan han skaffa er en biljett eller två; om ni ej vill gå ensam och icke är besvärad af mitt sällskap. Nej, blif ej ond — jag menade icke hvad jag sade; men — bry er icke derom; det var enfaldigt sagdt af mig; men jag vet att operan är en plats dit endast förnämt folk gå; och det vore ju således ingenting att undra på, om ni icke ville sitta der tillsammans med mig. — Om jag vore frisk nog att banna er för ert dåraktiga prat, så skulle jag göra det;