Dagens Nyheter – 8 november 1867, sida 3

— Det skulle verkligen löna mödan att bannas af er för att en gång få se, hur ni då skulle taga er ut. Men nu uppskjuta vi den saken, tills ni befianer er bättre, och nu skall ni dricka en kopp tbe (Marys osvikliga universalbotemedel för alla åkommor) och säga mig hvilken dag ni vill gå — kanhända om onsdag? — Nej; jog ser helst jag slipper ifrån hela saken: — Men ni måste; ni tager lifvet af er; om ni sitter så här instängd. Och den stackars herrn blir så ledsen; han tänker så mycket på er. — Han är mer. än god; men jag tror att jag måste afböja bans vänliga anbud. — Så? Men ligg nu icke och fundera i natt. Låt mig hjelpa er till sängs; det är för närvarande den lämpligaste platsen för er. Följande morgoa uppsteg jag lika utmattad som jag lagt mig. De sista dagarnes bändelser hade hela natten förföljt mig och den svaghet; jag på Ellerslie lidit af och som jag under en tid syntes hafva öfvervunnit, tycktes nu åter smyga sig öfver mig. Tycktes; säger jag; ty jag förmodar att så icke var verkliga förhållandet; men själslidanden utöfva, förr eller -sednare; sitt inflytande på kroppen; och när den sednare icke är i verksamhet; och den förra endast lefver al sorger; är det naturligt att beggedera måste duka under. Man talar om arbetets mödor — men hvad äro dessa vid sidan af den olyckan att ej hafva någon sysselsättning? Hafrva, vi verkliga bekymmer, så fördabbiar sysslolösheten dem; hafva vi dem icke, så skapar densamma sådana. (Forts.)