Dagens Nyheter – 8 november 1867, sida 2

något värde. En man; som blindt gifver sitt ord; bryter det också lätt: — Jag tror det. Men likväl fruktar jag att komma fram med min anhållan; — Försök likväl: Afven om jag vägrar; har ingen olycka derigenom händt er; ty ni finner att jag, för att uppfylla er önskan, måste känna den. — Omtala icke detta besök för någon; ej ens för er broder. Herr Medways ansigte mulnade. — Hvarföre då? Fruktar ni min bror? — Nej, det gör jag icke; men jag vill såga er ännu en gång, att min säkerhet beror derpå att min vistelseort förblifver okänd: Man gör nu alla möjliga försök att upptäcka mig: Man: bevakar de personer; hvilka misstänkas känna min bostad oeh hjelpa mig, och jag befarar mer än. jag kan säga er att anförtro någon min hemlighet. — Stackars barn! Ni är verkligen hårdt pröfvad och för ung att kämpa med lifvets motgångar: Men fatta mod! Ni är uti Hans hand gom är större än menniskan; som alltid är när sina lidande barn och som ej öfvergifver de sina; Edra fiender skola icke lyckas: — Jag koppas det; men deras ifver tyckes vara outtröttlig: Inom så få dagar hafva de likväl uppspårat och jagat mig bort från min förra fristad; och jag lefver i en beständig fruktan att de skola upptäcka min nuvarande tillflyktsort. Ni torde derföre icke undra på att jag vill; att min bostad skall vara okänd äfven för mina vänner: Det tycks som om himmelens vindar tillhviskade min fiende hvar jag dolt mig: