Dagens Nyheter – 8 november 1867, sida 2

— Frukta icke. Men hurudan är er nuvarande tillflyktsort? Ni är en främling i London, hvilket är en stor och farlig plats för oerfarna personer; Vet ni med hvilka menniskor ni bor? — Nej! Jag var; såsom jag nyss sade; jagad likt en stackars fogel ifrån de ömma och välvilliga personer; som förut togo mig i sitt beskydd; och kom sedan till det rum jag nu bebor; utan att känna hvarken värdinna eller grannarne; endast tacksam att finna ett gömställe. oo Stackars barn! Staekars barn! — Ja, min lott är icke lycklig! Oeh vore det ej för deras skull som äro mig kärare än mitt eget lif; skulle jag lemna England och annorstädes söka ett tryggare och vänligare hem; omen så länge dessa personer lefva; måste jag qvarstanna. — Ni har rätt; och sedan jag hört edra skäl; vill jag ej fråga efter er adress: — Jag tackar er. Och ni vill bevilja min anhållan? — Om ni nödvändigt så önskar; ehuru det för min broder skulle vara en stor tröst att veta det ni mår väl och är i säkerhet. Ni kan ej betvifla hans tystlåtenhet? — Jag vet icke hvad jag skall säga: Doktor Medway är mycket häftig; och i ett ögonblicks vrede öfver hvad som händt mig skulle han kunna låta ana; att han visste något om mig, och derigenom förråda min säkerhet; — Jag inser det och gifver derföre vika: Walters varma hjerta tager ibland öfverhand öfver hans hufvud; och det kunde hända att någonting sådant inträffade äfven i detta fall: Nu tillåter