Dagens Nyheter – 7 november 1867, sida 3

knappt tak öfver hufvudet, emedan joråbrukaren ej vill taga emot mera folk, än han förmår föda. Nödbröd af mossa, agnar, halm och ärtris bakas redan på många ställen här på orten; och ehuru detta väl något hjelper, blir födan snart otillräcklig. Tiggare i mäned hafva redan här dessa år gått från de öfra orterna; och nu får äfven det Svenska folket härstädes tigge, dertill detta arbetsamma och stolta folk endast genom yttersta nöd kan förmås. — — — Det är en fruktansvärd belägenhet, uti hvilken vårt land är; jordbruket kan ej såsom sig bör drifvag, af brist på förlagskapital; jordbrukaren gör, — likasom mången biand de öfriga trafikerande och handtverkaren, — konkurs, den ene efter den andre samt drager andra med sig. Några resa utur landet och lemna sina fastigheter, iemte deri intecknade och öfriga skulder, samt bedraga sina vänner. Vår styrelse och bättre lottade personer göra hvad de kunna; men nationalolyckan är för stor! Arbete, arbete, begär folket; och luässlöjder samt mindre arbeten skulle väl kommai gång inom kommunerna, blott afsättning utom landet kunde vinnas. På byggande af jeruväg tänkes också, endast landet får låna penningar. Jordegendomar gå för vanpris och i de öfra länen äro redan t. ex. i Uleåborgs län 57 hemman öfvergifna af sina egare, och i S:t Mickels län 130 lägenheter å landskansliet derstädes anslagna till försäljning. Här i södra Finland öfvergifver dock ingen bonde bin jord; men ofta går hans lösegendom och jord, för endast bristande kronoutskylder, uader klubban. Det kan tyckas att jag målar allt i svart, men jag kan ej fullständigt beskrifva det elände, som redan är i de öfra lägen. — ————— ——