Dagens Nyheter – 7 november 1867, sida 2

— Mycket väl -— mycket nära. — Jaså! utropade han, då måtte ni hafva bott helt nära honom; ty Walter är ej fallen för visiter; och hans umgängeskrets är icke vidsträckt. Och likväl kan jag ej erinra mig er; mir broder — — Er broder! utropade jag lifligt; afbrytande honom; är doktor Medway er bror? — Ja; min enda bror: — Då kan jag säkert anförtro mig åt er: — Jag vill hoppas det: En vän till Walter måste också blifva min. Hvad ni skulle vilja anförtro honom; det kan mni i hans frånvaro lika tryggt anförtro åt mig: Ert namn — men vänta — möjligen! utropade han hastigt; liksom träffad af en aning, det kan ej vara så; och likväl; — Vill ni stiga in i mitt kabinett? Gående förut införde han mig i rummet innanför boden och sade derefter; sedan han, märkande min sinnesrörelse; erbjudit mig en stol; med vänlig röst: Oroa er ej; äfven om jag uppspårat sannivgen, hvilket jag befarar att jag gjort, behöfver ni ej vara rädd: Lika helig som er hemlighet skulle vara min broder; lika mycket skall jag också respektera dena; lugna er derföre; jag ber: — Hvem förmodar ni då att jag är? — En som; om hon velat det; skulle till mig hafva stått i närmare förhållande än hvad nu är fallet och som; derföre att min broder ansåg henne värdig sin tillgifvenhet; förtjenar all min högaktning — fröken Isabella Neville ifrån Ellerslie: — Ni har rätt. Men hur kunde ni veta