Dagens Nyheter – 7 november 1867, sida 2

namn, inom kort skull: glömma bort både hvad jag hette och min bostad; Under det jag sålunda öfvervägde, kommo och gingo andra kunder och slutligen, undrande hvarföre jag dröjde qvar, vände sig mannen till mig och sade: — Ni tycks befinna er uti förlägenhet röraäde denna sak. Jag önskade att jag kunde vara er till någon tjenst; men bur gerna jag än vill, kan jag ej analysera denna mixtur, kan ej afvika ifrån bruket och göra det åt en person; som icke allenast är främling, utan äfven vägrar att uppgifva sitt namn och förklara, hurn flaskan kommit i hennes ego. Hemlighetsfullbet behöfver naturligtvis icke vara förenad med brottslighet; men det är alltid bäst att undvika att blanda sig uti dylika saker; om man kan slippa det: — Ja visst: — Jag tyckte ni sade; att ni är främling härstädes — är ni ifrån landet? — Ja; ifrån Essex. — Essex! Der har jag en broder och har äfven sjelf många gånger varit der. — Verkligen! sade jag rodnande: — Ja; kanhända ni kan nämna någon der som jag känner? — Det tror jag icke: Jag har fört ett mycket tillbakadraget lif; svarade jag; kännande att jag rodnade och derföre förtalade mig; då jag i min förvirring nämnde ett ord; som jag mest af allt önskade onämndt: Shirley är — — Shirley! Känner ni till Shirley! Då måste ni känna till förnämsta läkaren der? — Doktor Medway: — Alldeles; känner ni honom?